Svenska B Litteratur

Franskklassicismen

Här kan du läsa om den litterära utvecklingen under perioden men även om hur Franskklassicismen utvecklades från tidigare perioder. Till sist kan du läsa om en analys av en av de mest uppmärksammade texter under denna period, Tartuffe, som är skriven av Moliere.

Frankrike blev på 1600-talet Europas ledande stormakt fram till den franska revolutionen. Kung Ludvig den XIV styrde enväldigt och bestämde vad som fick publiceras med hjälp av Franska Akademin. Då startade en mycket speciell trend i litterärhistorien, nämligen franskklassicismen. Man sökte sig tillbaka till det antika dramat, som ansågs vara klassiskt och smakfullt. Under denna period införde man ännu strängare regler för hur en pjäs fick vara. Man krävde ett rent och exakt språk, men även regler för hur bland annat dramat skulle skrivas. Jämfört med renässansen skulle språket grundas på Franska Akademins rekommendationer och inga fula ord eller opassande uttryck fick användas. Just fula ord hade ofta förekommit i Shakespears (stor skribent under renässansen) uppsättningar och hans namn blev närmast ett skällsord under den franska klassicismens storhetstid.

Franskklassicismen hade fyra olika enheter som var väldigt ledande under perioden:

- Tidens: Dramat skulle utspela sig i realtid.

- Rummets: Hela dramats handling försiggår i ett och samma rum genom hela pjäsen.

- Handlingens: Inga bihandlingar fick förekomma och handlingen skulle vara koncentrerad runt en enda konflikt.

- Peripeti: Den skulle vara exakt i mitten av pjäsen.

Verket ”Tartuffe” är ett av de mest uppmärksammade drama under Franskklassicismen. Den är skriven av Moliere och han var känd som författare, skådespelare, regissör och dramatiker. Han blev mest känd för sina ironiska komedier som fortfarande spelas runt om i världen. Moliere hade oftast själv huvudrollen i sina pjäser. Tartuffe är en karaktärskomedi, som beskriver burleska typer med karaktärsdrag som måste rättas till. Tartuffe har filmatiserats flertalet gånger, bland annat finns det en svensk version med Robert Gustavsson i huvudrollen.

Jag har läst ett stycke ur verket Tartuffe. Eftersom jag inte analyserar hela texten, vill jag ge dig lite bakgrundsfakta om vad som har hänt innan och vad verket handlar om. Personerna som deltar är Tartuffe, Orgon och Elmire (Orgons fru). Tartuffe är en bedrgagare och lögnare med en religös täckmantel. Orgon och Elmire är ett gift par som lever ett bra och glatt liv under ordnade förhållanden.

”Elmire är rasande på sin man. Han är hjälplöst bedårad av sin nye vän Tartuffe, hans djupa fromhet och hans religösa hokus pokus. Orgon har testamenterat bort sin förmögenhet och lovat sin giftasvuxna dotter till Tartuffe. Tartuffe själv är bara interesserad av familjens pengar – och av den yppiga Elmire som han finner mer intressant än den unga och oerfarna dottern. Tartuffes dubbelspel genomskådas av alla i huset utom Orgon. När Tartuffe blir ensam med Elmire gör han oblyga närmanden till henne, vilket når Orgons öron. Men den förslagne Tartuffe lyckas vända allt till sin fördel.

Det ser illa ut för både makan och dottern. Men tillsammans med sin munviga tjänsteflicka gör Elmire upp en plan som ska ge Orgon svart på vitt på Tartuffes falskhet. Elmire övertalar sin enfaldige make att gömma sig på hennes rum medan hon träffar Tartuffe på tu man hand…"

Vidare fortsätter verket med en lång dialog mellan Elmire och Orgon. I denna dialog diskuterar de hur de ska ta itu med Tartuffe, som har bedragit Orgon och tagit makten över dem. Slutligen kommer det en officer, som arresterar Tartuffe för hyckleri och för bort honom på grund av att en furste får kännedom om vad Tartuffe har gjort.

Genom hela pjäsen märkte man hur exakt språket var jämfört med dagens teatertexter. Det var ett mer smakfullt och klassiskt språk utan fula ord eller opassande uttryck. Man ser hur dramat har sökt sig tillbaka till den antika litterära perioden med regler och bestämmelser för språkvalet. Man koncentrerade sig endast till en enda konflikt genom hela verket och inga andra bihandlingar tillkom.

Vändpunkten, eller peripetin, kommer just när Elmire lyckas övertala sin man Orgon att gömma sig under bordet, för att se med sina egna ögon hur Tartuffe uppvaktar henne. Elmire låtsas att hon är intresserad av Tartuffe. Orgon tror inte sina öron när Tartuffe kommer in och begär att Elmire ska ge ett bevis på sin kärlek genom en ”hedersstund”.

Orgon har förstått att han har blívit grundlurad och ändrar totalt sin uppfattning om Tartuffe.

Eftersom dramat utspelar sig i realtid under mindre än ett dygn är det inte mycket som för handlingen framåt i tid. Få händelser men många dialoger mellan aktörerna. Hela dramat utspelar sig endast i Orgons hus, vilket innebär att tyngden i pjäsen bygger på dialogernas betydelse.

Jag har nu analyserat "Tartuffe" utifrån den litterära perioden. Texten är typisk för Franskklassicismen, eftersom alla enheterna uppfylls. Rummets, handlingens, tidens och peripetin finns med. Pjäsen visar på många likheter med anknytning till antikens litteratur. Språkbruket har alltid engagerat människan på våran jord och här i Sverige för vi ständigt en debatt kring hur man bör uttrycka sig. Svenska akademin fyller en viktig funktion för svenska språket och det kan jämföras med den Franska akedemin under Franskklassicismen. Väldigt god litteratur med ett föredömligt språk och innehåll, vill vi i Sverige premiera med ett nobelpris i litteratur. Valet av vinnare röstas fram genom Svenska akademins ledarmöter.

Tartuffe var en mycket skicklig bedragare och lögnare. Med hjälp av sitt religiösa maktutövande fick Tartuffe som sagt allt han ville ha (eller nästan). Detta maktutövande är en egenskap som finns även bland nutidens människor. Vi kan följa många politiska spel och högt uppsatta ledare i hela världen, som tyvärr arbetar som Tartuffe. Under den arabiska våren fick vi se ett tydligt exempel på nutidens Tartuffe nämligen Libyens diktator, Muammar Khadaffi.